Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödde. Hon fick den, hon också, och där syntes ingen
förbättring.
Vid ett tillfälle kom gubben ihåg, att han kan ske varit
hård imot henne någon gång, varför han bad, att hon
skulle förlåta honom.
— Ja, far, sade hon, det skall jag gärna göra. Men ett
vill jag be er, att I skall avlägga detta myckna svärjandet
— för gubben var då mästaren därtill.
Gubben svor till:
— Efter du det gör, så skall jag, ta mig böveln, också
göra en sådan begravning efter dig, så de skall aldrig ha
sett dess make.
Han höll också ord, ty när kistan var färdig, beställde
han jämnt etthundra förgyllda stjärnor och satte på kistan.
Sedan blev hon jordförd.
Om kvällen begravningsdagen gick han ut, sedan
gästerna för det mesta var hemgångna. I samma stund fick
han se en likkista, stående på marken.
När han då kom in, sade han:
— Nu har inte jag heller långt igen, det kan jag nog
förstå — och han omtalade för de sina, vad hänt var.
Dagen efter insjuknade han och på åttonde dagen låg
han redan lik.
Detta var verkligen sanning, efter hans egen bekännelse.
Nu kom mor Glader ut till oss och bjöd på kaffe.
Under det vi suto där och drucko, frågade gubben helt
plötsligt:
— Nå, herren, som är läkare — vad tror herren om de
dödas uppståndelse?
— Jo, den få vi väl tro på, sade jag.
— Ja, det visste jag nog. Men det har inte alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
