Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan tackade prosten läkaren för denna gång och gick
hem till sitt.
Läkaren var nyfiken att se, vad detta skulle bliva av,
varföre han passade noggrant på att var dag vattna i lådan,
efter prostens föreskrift.
När en tid förlupit, kom prosten dit, utan till att vara
bedd därom, hälsade på läkaren och frågade:
— Har du uppfyllt den sak, jag ålade dig, med
vattnande i lådan?
— Ja, sade läkaren, det må du tro, att jag riktigt gjort.
Varpå prosten nedtog lådan.
— Det skall snart bliva veterligt, sade prosten, om så
är, att du skött lådan.
Sedan uppbröts sigillen, locket avtogs, och uti lådan låg
en väl bildad människokropp, i längd efter lådans innehåll.
— Se nu här! sade den gamla prosten. Tvivlar du ännu
på de dödas uppståndelse? — Hade denna lilla bild nu fått
varit en tid till, som jag väl vet, huru länge det skolat
vara, så hade han fått liv. Och så ringa, han här ligger
för dina ögon, hade han kunnat blivit din baneman.
— Nu ser jag och skall hädanefter icke tvivla. Och du
skall ha tack, min käre broder, för ditt besvär. Det var
mycket förunderligt.
Och sedan tog de avsked av varandra och åtskildes.
Men läkare tvistar aldrig med någon mera om den saken.
Åskvädret och regnet hade upphört. Vi längtade ut ur
den kvava stugan och till det kära ”hönshuset”. Och snart
lågo vi åter där ”i all rolighet och förtrolighet”.
Nu vankades sagor, en lång rad, som räckte, ända tills
det blev tid för mig att söka upp mitt natthärbärge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
