Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mans. Och han lutade sig ned från hästen och talade med
många av soldaterna.
När han kom till Sundals kompani, vände han sig till
mig och sade:
— Huru gammal är du?
Och sedan frågade han, hur länge jag tjänat vid
regementet. Jag svarade rejält på hans frågor. Jag kände hans
pipskägg fessla[1] och fessla mot tinningen på mig. Det var
en ärans karl.
Men hans far Oscar den förste, det var en snålinge,
det är då säkert, och det kan jag riktigt säga. Vi hade fått
order, att han skulle komma till Nygårdsängen klockan åtta
på morgonen. Men där fick vi stå i full packning, vara
uppställda klockan sju och fick stå där till klockan sex om
aftonen en het sommardag, innan konungen kom ifrån
Vänersborg. Då var vi uttröttade och ledsna för dagen.
Konungen framtog, det ena kompaniet efter det andra,
och vi genomgick marscher och eksis, och det blev för
de flesta utav kompanierna dåligt till pass. Vedbo kompani
blev ganska illa nedskällt. Det enda, som gick någorlunda,
var Sundals kompani, det var vårt — det sade han varken
gott eller ont om.
Sen for kungen. Och vi tänkte alla, att han skulle ge
oss någon traktat, såsom en jumfru brännevin — men
prosit fick vi.
Ja, jag kände förstås hans fader också Karl den
fjortonde Johan, för jag tjänte soldat även under hans
regeringstid. Han vistades ofta här på Dal, och vid ett tillfälle
var jag med på Ödskölds moar och höll vakt vid residenset.
Det var hans eget hus — nu är det flyttat till Mellerud
och äges av pastor Larsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
