- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
179

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den kungen sade aldrig ett ord till någon gemen. Folk
påstod, att han kunde inte, för han hade aldrig lärt sig att
tala svenska. Men det tycker jag var bra besynnerligt. Han
regerade här i Sverget i sina trettio år — nog hade han
kunnat lärt sig svenska, om han bara velat.

Men han åt arsenik för att härda sig imot förgift. Ja,
han åt så mycket arsenik, att när en fluga kom och stack
honom på handen, så stöp hon — det var förbi. Och då
tog han allt så pass som en böna för var gången, det
vet jag.

Det är ett starkt gift, men även ett gott botemedel. Man
ger så pass som ett havregryn till ett får — ett talgkreatur,
såsom en oxe eller ko, kan tåla från en tranärta till en
vitärta, efter storleken. Människan och isterkreatur tål aldrig
över ett havregryn. Människan kan dock vänja sig — först
till en tranärta, så till en vitärta, ja, ända till en böna.

Det var kungarna. Men jag tjänte under fem överstars
tid. Den förste var Durschenmang (d’Orchimont), den
andre hette Änggranat (Ehrengranat), den tredje hette
Pyllekarpus Kronhjelm, den fjärde Sandel och den femte
Påse. Under honom tog jag avsked. Sen kom Skatöversten.
De kallade honom så, för en skata vistades alltid vid hans
fönster på Grunnebo hed. Där for hon åter och fram och
skrattade och höll ett fasligt väsen både natt och dag. Och
när översten kom till staden, kom skatan även dit och höll
ett fasligt väsen där ock. Han befallde manskapet att skjuta
skatan, om de var god till det; men de ville inte ha med
henne att göra. Och inte var hon god att bits med, för en
vet väl, vad det var för en.

Ja, överstarna hade vi inte mycket ont av. Men kapten
Bergkvist, den glömmer jag aldrig, så länge det rinner en
varm bloddroppe i mig. Hå, när han blev arg, då visste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free