Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Å, hur då? sade käringen.
De omtalade för gumman händelsen, sådan den var
skedd.
Gumman låttes skratta och sade:
— Det var en annan sak. I kan väl begripa, vad en
gammal stackars käring kan göra.
Hustrun i huset lade till något för käringen, för man
trodde icke, att det hade någon fara att hysa henne.
Samma nyårskväll hade ankommit en främmande dräng,
som var dotterns verklige friare. Och när tid var att vila,
steg alla till sängs. Gumman blev lagd i ombänken[1] vid
muren. Och folket somnade för det mesta, blott friaren
och fästemön låg länge vakna.
Så länge den gamla käringen kunde märka, att någon
var vaken, rörde hon sig icke. Men som hon förmodade,
att alla hade insomnat, satte käringen sig upp. — Men nu
får vi anföra, att flickan hade icke somnat, men höll sig
likafullt stilla. — Den gamla käringen, som hade fått
kvarter, uppsatte sig, framtog sin krycka, vridande av vid
handfånget, och tog upp ett ljus ur kryckan, går bort, sätter
det på bordet, med dessa orden:
— Den som sover, så sov, och den som vaker, så vak,
men icke heller skall någon vakna, så länge mitt ljus
brinner!
Varpå käringen gick där och glanade sig ikring litet,
gick sedan ut.
Flickan, som icke sov, rusade genast ur sängen och
stängde till förstudörren, låste låsen, framdrog regeln, så
att hon skulle vara säker.
När den gamla käringen märkte, att hon var narrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
