Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När nu icke ljuset kunde släckas, så gick han till sängen,
ruskade på husbonden, allt vad han kunde — men likasom
en död människa, fast han andades, men kunde icke vakna.
Han försökte på friaren, drog honom ur soffan, ruskade
på honom, men allt förgäves. Mannen blev ganska
förskräckt, betänkte sig litet, erinrade sig de stackars
kreaturen, gick till ladugården, ty flickan var så illa skrämd,
att hon icke tordes gå med.
Som kreaturen fått sitt foder, började han tänka,
varthän detta skulle bära, stod där och grundade något litet,
sade sedan till flickan:
— Var nu icke rädd! Jag far bort litet som hastigast,
men kommer snart igen.
Flickan började gråta.
— Går nu morbror ifrån mig till, och jag skall bli
ensam!
Men han klappade flickan på axeln och sade:
— Det skall icke bli länge.
Varpå han satte sig i slädan, körde, så fort ske kunde,
väl ett halvt mil, där det var en kvinna, som för åtta
dagar sedan hade fått ett barn, och sade till kvinnan:
— Kära du, sätt dig genast med mig i slädan, far med
mig till Röjknered! — omtalade i korthet händelsen, och
sedan for de sin väg.
När de var framkomna, fick de som knappast flickan
att upplåta dörren, ty hon var alldeles förskrämd. Men
då de inkom, trakterades den främmande kvinnan som
hastigast något litet.
Och morbrodern sade till henne:
— Tag och mjölka på detta satans lyse, så får vi se,
om det inte kan hjälpa.
Hustrun uttog sitt bröst, spridde så mycket som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
