- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
196

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Emellertid las jag var som helst och var utberyktad som en
faslig läsare.

Men vid tolv års ålder blev jag satt i en liten
hemma-skole i granngården, där jag fick vara med skolemästaren
gratis. Jag tyckte mig kunna läsa överallt, men när fråga
blev om stavningen, då var det slut. Och jag måtte stiga
bort till tabellerna, som var vid dörren, och jag tyckte mig
stå där som en skamfläck. Jag trodde mig vara mästare,
men det var lögn, det. Förargad var jag, men jag fick stå
där i en tre fyra dar — sen blev då det bra.

Sen fick jag lära att skriva av samme skolemästare,
till stor förargelse för folk, för de tyckte det vara alldeles
för mycket. Och jag blev emellertid så pass, så när
skolemästaren gick sin väg, blev jag satt till att lära de andre.
Sen blev det, som det var.

I min barndom var det hårda tider på Dal, med
missväxt och hungersnöd. Folket måste gripa till bröd av halm
och bark. Ifrån det jag var tre fyra år minns jag, att mina
morbröder kom hem ifrån sitt skogsarbete om kvällen,
havande med sig en furukubbe, som de uppreste i
skorstenen för att upptinas. Och när morgonen kom, var min
moder och mormor uppe och avskrapade barken på
kubben, sedan det gröna var borttaget. De hackade barken, lade
den i en gryta och förvällde honom. Sedan upptogs han
och klammades[1] i vatten, så att kådan skulle utrinna.
Sedan höstes han åter i vatten och kokades, varjämte litet
mjöl blandades däri, och så blev det morgonmat.

Men 1826 då var den svåraste missväxt, som jag under
sjuttio år kan minnas, ty allmogen här i orten hade platt
ingenting att lämna till någon, de var själva till större delen


[1] klammades, kramades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free