- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
200

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag hade strävat, så jag gjorde en riktig begravning och
det med heder åt min hustru, det fick de tillstå alla, det.
Men till likfärden fick jag två kannor brännevin av
kaptenen och fyra kannor köpte jag, att det blev, så det räckte
till och lite grand över.

Då var det inte så gott att ta sig fram över hösten och
vintern. Jag satt med de fyra barnen. Jag gick fram på
gården i arbete och hade åtta skilling i dagspenning. Men
dessutom hade jag två eller tre får ooh några höns, som
jag fick sälja, för att skaffa bröd åt barnen, men jag sålde
inte ett grand ur huset. Bönderna hade inte hjärta till att
skicka en tår mjölk till barnen.

När jag under vintern — det var mycket snö och tyg
och väsen — hade det som värst, så sade folk, att jag skulle
skicka ut den äldsta flickan Ällika bort åt gårdarna och
be om bröd. Jag ville inte — Gud nåde mig, jag har alltid
varit lite högfärdig, jag har velat vara med folk, men se,
det har inte alltid kunnat gått — men flickan hade hört
det och bad så väl, att hon skulle få gå. Och jag fick då
tillåta’t, men det var inom tänderna, men det fick gå. Hon
gick igenom tretton bondstugor. Men när hon kom hem
— herre, du nådige Gud, jag glömmer det aldrig! — då
var hon våt upp under armarna av snö och elände,
strumporna upphackade av kjortelfållen, som hade blivit frusen
och hård, och — — jag lade på en god brasa, och flickan
satte sig på en stol och uppsatte sina frusna fötter på
spishällen — och jag fick se, hur bloden droppade, droppa på
droppa, ner i golvet av de sönderskavna små benen. Då
var det bättre, att låta barnet sitta inne och svälta, än låta
det rent fördärvas. Och vad flickan fått under dagen,
bestod alltsammans av en liten skål mjöl, så pass som kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free