Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kokas till en vassvälling[1] åt ett par personer — jagu skulle
jag ätit upp den ena — och några halvor och fjärdingar
tunnbröd. Men då tog jag för avgjort och gjorde det löftet
inom mig, att om jag skulle sträva till blods, skulle ingen
ur mitt hus gå ut och be. Och tack vare Gud, det har gått
så ock. — Ja, herregud, vad jag har tråkat ont! Om jag
hade varit av stål och diamant, så kunde jag slitits upp —
men jag har haft en järnkropp. Men det är så, var och
en skall ha sin lott, det slipper ingen att krypa under
korset. Men Gud ske lov, jag har haft goda dagar ock. Och
jag tröstar på Gud, han vet nog, vad jag behöver och vad,
som är mig nyttigast. Men skrymta vill jag aldrig, ty
samvetet blir sårat.
Som jag då hade börjat att göra våren, så kom
utryckningsorderna till Danmark.
Jag hade om vintern tagit mig en bonde, som skulle
bruka stommen till hälften, för jag såg mig inte god till
att själv kunna kosta såsäd och arbete och inte hade jag
förmåga att skaffa några kreatur för tillfället. Jag hade
mistat elva nötkreatur på nio år.
Om våren, i början av maj månad, var bonden och jag
ute i norra lyckan på vårarbete. Då tom en soldat med
orderna till Danmark — att inom trenne dagar vara färdig
att utrycka. Då tog jag och stod och las på orderna.
När jag då hade läst orderna, så gjorde jag ett skratt
— jag tänkte:
— Hur skall detta bli?
Då frågade brukaren, vad jag skrattade åt. Då las jag
upp orderna överljutt.
— Kan du skratta då, sade bonden, så är du värst utav
alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
