- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
202

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då svarade jag:

— Ja, vad skall jag göra? Jag har en gång svurit att
gå ut för konung och fädernesland och jag får gå, när
orderna kommer.

Men nog kändes det ett sting i hjärtat, det satt där som
en påle, men — vad skulle jag göra? — det fick jag dölja.

— Hur skall du nu bära dig åt med ungarna, far?
gapade brukaren till.

— Ja, det vet jag inte, svarade jag. Gud vet väl
någon råd.

— Ja, sade brukaren, jag får ta den minsta tösen ifrån
dig. Hon kan gå vall, så får hon hjälpa min tös, när
hon kan.

Så hade jag en gosse och två töser igen. Så fick jag
en tös till valltjänst i Åsen och de två andra åt västra
fjället till en torpare. Han skulle ha pojken, till han hade
gått och läst för prästen, imot fjorton riksdaler. Och jag
betalade kontant åtta — han fick linet, som hade växt på
stommen. Flickan fick han också till vallflicka.

När jag hade fått ut barnen, sen var jag tvungen till
att gå och då var jag glad. Och sen jag kommit till
kamraterna, kände jag mig som en annan karl.

Så kom vi till Danmark i maj månad och där mådde
vi ganska bra. Men det var strängt att ständigt gå, natt
och dag, med full packning — det var sju veckor, som inte
packningen var av min rygg annat än högstnatts. Det
värsta, som jag tyckte för min del, var — för jag väntade
på order varenda stund — var, att vi inte fick rycka över
till Holsten och lossa, om det inte hade varit mer än en
enda salva. Då hade vi haft för fälttåg, men nu blev det
inte ett tecken. På ditresan var befälet så vänliga och
umgicks med oss som kamrater; men när de såg, att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free