- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
204

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Glader

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

taga skjuts hos Jens Rasmussen ständigt, att jag skulle
få utlösas från krigstjänsten, emedan hustrun ville hava
mig till sin svåger.

Majoren hade svarat:

— Det går ganska väl an, det kan I ställa om under
tiden.

En dag var vi åt utmarken, det vill säga långt borta,
för egendomarna var vidsträckta, och hade en arbetsvagn
med tvenne hästar före. Rasmussen hade gått in hos en
släkting, så att jag körde hästarna hem.

När jag då kom och svängde fram på gården, fick
hustrun se mig genom fönstret och knackade på rutan och
sade:

— Du Svenske-Johannes skall komma och gå in.
Lilledräng skall ta imot hästarna.

Varpå pojken genast kom och tog dem om händer.

Men i stället för att gå in genom gången gick jag till
bryggestugan och borstade av mig något och tvättade mig.

Då kom mor Gertrud ut, skrattade och sade:

— Seså, gå nu in och få dig en bit bröd och en tår!

För de är ätare utan gräns, danskarna, det kan jag
förklara. De tänker på mat jämt, och matkorgen skall vara
med, om de skall aldrig så liten bit.

När jag då hade ätit, så sade hon till mig:

— Nu skall du gå med in i min kammare.

Jag undrade, vad fan detta skulle betyda. Där hade jag
aldrig stuckit näsan in förr. Och jag gick med.

Då satt där en ganska välklädd flicka, det var som en
mamsell, en behöver inte vidare säga, och sydde på en
mössa. Gertrud går som vanligt och packade mig på axeln.
Jag var allt så ful, så jag begrep saken, fast jag inte låttes
om det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free