- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
223

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sankte Göran och draken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde skönjas i drakens lemmar. En faslig lukt uppstod,
så att Sankte Göran tillika med prinsessan höll på att
storkna.

Under denna tiden hade i ett träd nära skogsbrynen en
kolhuggare uppstigit och översett saken, men setat där så
rädd, att han icke vetat, vad han skulle taga sig till.

Som nu prinsessan var frälst, nedföll hon nästan, såsom
på knä, tackande sin välgörare. Och som Sankte Göran
var ganska fager under ansiktet, uppstod älskogens stämma
i hennes bröst, ty hon tänkte på en framtid, där hon kunde
göra honom välbehag för hans kämpning. Men det var
icke ännu tid därtill, ty Sankte Göran ville ut i världen att
vidare bese sig.

Då nu prinsessan fick höra, att Sankte Göran icke ville
följa med till staden eller slottet, blev hon ganska sorgsen
och bad honom enträget, att han detta skulle göra.

Men Sankte Göran vägrade denna begäran, men sade:

— Din trohet vill jag hava. Ett år härefter kommer jag
tillbaka och då vill jag finna dig lika älskande, som du nu
är. Men skulle det draga något över den tiden, då får du
efter välbehag göra, som dig behagar. Farväl!

I gråt och tårar tog prinsessan avsked av Sankte Göran.
Dock mitt ibland sorgen var hennes hjärta glatt och
frimodigt. Och såsom det icke var långt fram till staden,
skulle hon tåga till fots.

Sedan borttågade Sankte Göran. Men innan hans
avresa översåg han den stygga besten samt tog sitt svärd och
utpelade[1] tungorna i drakens huvuden, inlade dem i någon
omlindning och for sin väg.

Den omtalta kolgubben steg nu ned ur trädet, gick imot
prinsessan och sade till henne:


[1] utpelade, utplockade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free