- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
228

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sankte Göran och draken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Det var ganska skönt, sade bagaren, det kan jag
säga. Men om vi nu hade den yppersta steken, som finns
på bordet, så skulle den smaka bra efter en sådan drick.

— Hör du, Stiv och Stark! sade Sankte Göran. Gå du
genast in på konungens bord, tag den bästa steken, du där
finner vara ställd! Och jag förmodar, att du icke får något
hinder i vägen.

Nu får vi omnämna, att prinsessan, sedan Snapp och
Snäll varit där, hade gjort den befallningen till vakterna,
att ingen får hindra varken människor eller djur av dem,
som ville hava tillträde till slottssalarna.

Stiv och Stark avlopp genast, efter sin husbondes
befallning. Icke något hinder var i vägen. Som Stiv och Stark
kommit genom salsdörren, såg han sig om litet och blev
varse prinsessan, vilken han ganska väl igenkände, gick
som hastigast dit, där prinsessan satt, tittade henne i
ansiktet, nästan som han skolat hälsa henne från sin herre.
Prinsessan klappade hunden på huvudet. I detsamma
uppsteg Stiv och Stark på bordet, fasthållande sig med ena
ramen, med den andra fattade han steken och tog den som
varligast i sin mun och bortilade.

När nu Stiv och Stark var återkommen till bagaren, så
må tro de höll till godo att äta den kungliga steken.

— Hå, sade bagaren, den smakar förträffligt!

— Ja, den var bra, svarade Sankte Göran. Nu får vi
ha oss en klunk på den.

Måltiden slutades vid kungliga bordet. Men prinsessan
syntes vara sorgsen och bedrövad, som hon hela året varit,
och nu dess mera, som det var så nära den dagen, som
bröllopet skulle stå. Prinsessan skickade bud till vakten för
att noggrant undersöka, om någon främmande herre var
ankommen till staden, som var följd av tvenne hundar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free