- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
231

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sankte Göran och draken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fick se Sankte Göran, kom hon med häpnad fram, kastade
sig i hans armar. Och tårarna började flöda såväl ur Sankte
Görans ögon som ur prinsessans. Konungen själv grät av
glädje, omfamnade sin blivande måg.

Men konungen sade:

— Vi skall hålla tyst härmed. Du skall vara så god, sade
han till Sankte Göran, och gå in på rustkammaren och ta
på dig en rysk dräkt, så att ingen kan igenkänna dig, såsom
du vore utav landets folk. Och sedan skall jag sammankalla
hela rådet till den fest, som vi i dag skall fira.

Sankte Göran blev förd till klädesrummet och påtog den
omtalta ryska dräkten och gick sedan in till konungen.

Emellertid hade några utav konungens betjäning fått sett
denna främmande herren. Varpå han sade åt dem att icke
giva till känna för kolaren, att någon sådan var ankommen.
Men kolaren anade det värsta, emedan han kvällen förut
sett de omtalta hundarna, vilka han trodde vara de, han
sett vid drakens ofärd.

Nu var stunden inne. Konungen lät inkalla allesamman.
Borden var reserverade. Alla dricker var framsatta, som
skulle förtäras.

Emellertid kom den gamle kolaren såsom före i spetsen,
därefter de övriga utav herrarna och satte sig till bordet.
Sankte Göran satt nästan för sig själv, emedan konungen
icke så fort ville sätta saken i fråga. Nu började
drickningen, musiken ljöd, och alla blev något lustiga.

Då sade konungen:

— Jag har lust att framsätta en fråga för herrarna,
vilken I skall besvara.

— Ja, sade herrarna, det vore roligt.

— Jo, sade konungen, om en man hade gjort allt gott,
som ske kunde, imot en person och sedan räddat honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/3/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free