Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trollkäringen och rosetta
- Emma, som spann guld av långhalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade den yngste sonen giftat sig med en utländsk prinsessa,
och som han var väl till måtta i det landet, blev han där
en regerande konung. Flickan blev även drottning efter sin
broder, för på den tiden nedsteg konungavärdigheten till
kvinnliga linjen. Och sedan var allting slut.
EMMA, SOM SPANN GULD AV LÅNGHALM.
Det var en gång en gammal gumma, som efterlevde
sin man, havande med honom en enda dotter, vilken var
utmärkt vacker. Och gumman visste icke, huru hon skulle
bära sig åt för att få flickan väl gift.
En dag som en konungafärd väntades, ställde sig
gumman vid vägen, med sin dotter vid sidan och med ett ris i
ena handen. Som hon märkte, att konungen skulle fara
förbi, fattade hon tag i flickan och piskade henne med
riset, så att flickan skrek.
När konungen fick se detta, tyckte han, att käringen
gjorde orätt, som slog denna flicka så hårt, varpå han
frågade:
— Vad har flickan gjort dig imot, min gumma?
— Ack, den stygga, svarade käringen, hon kan icke låta
bli att spinna guldtråd.
— Varutav får hon det? sade konungen.
— Av långhalm, svarade gumman, ty hon spinner upp
så mycken långhalm, som finnes, att jag icke kan få något
i sängen att ligga på.
— Detta lyster mig att se, sade konungen. Kan jag få
taga din dotter med mig? Jag vill undersöka, om
förhållandet är sådant, som du säger — då skall hon visserligen
icke behöva att bo på en sådan plats, som hon nu har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:41 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bondeson/3/0251.html
