Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emma, som spann guld av långhalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gumman tillåt detta. Konungen tog flickan och satte
henne i vagnen, for sin väg och betraktade flickans
utseende, som var ganska skönt.
När de nu hunnit till huvudstaden, där konungen bodde,
tog konungen henne med sig, lämnade henne emellertid i
fröknarnas händer, men låt framköra en hel lada full med
långhalm och frågade flickan, om hon trodde sig till att
börja spinningen.
— Ja, sade flickan, ty hon tordes icke annat, emedan
hennes moder givit före, att hon skulle kunna göra detta.
Innan det begynnades, låt konungen inrätta ett litet hus,
som byggdes inuti ladan, där alla skönheter blev inbragta
till flickans ära och även underhåll. Konungen själv förde
henne dit, läste ladugården, men frågade:
— Huru lång tid behöver du att uppspinna denna halm?
— Ja, sade flickan, jag tror, det skall vara gjort i
morgon.
Nu var det redan afton, och konungen läste igen och
lämnade flickan kvar.
När konungen var bortgången, satte sig flickan och
började gråta och jämra sig på många sätt. Emellertid
uppflög dörren. En gammal gumma inträdde, med så stora
händer, att de räckte henne ned ända till tåspetsarna, samt
en spinnrock, hängande på ena örat, ty dess öra var
ofantligt stort.
— God dagen, min flicka! sade käringen.
Flickan svarade:
— God dag!
Gumman frågade:
— Varföre gråter du?
— Jo, svarade flickan, min moder har ljugit för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
