- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
252

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emma, som spann guld av långhalm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ja, sade flickan, jag skall försöka.

Flickan togs till slottet, bemöttes ganska väl, spisade
vid konungabordet. Och alla satte högt värde på hennes
karaktär. Så fortfor det en tid, ty konungen tyckte, att
hon behövde vila efter ett sådant arbete.

Emellertid frågade konungen:

— Hör du Emma, har du icke lust att väva detta
guldgarn?

— Jo, sade flickan, när hans majestät befaller.

— Vill du företaga det i morgon, sade konungen, eller
en annan dag?

— Likaså gott först som sist, sade Emma.

— Ja, då kan du börja till morgonen, sade konungen.
Här har du emellertid tolv dukater att sköta dig med och
köpa, vad dig behagar.

Morgonen kom, och konungen förde Emma åt ladan,
där hon skulle väva guldgarnet. Emellertid gick Emma
in i sin bur och vilade över något litet, men började åter
gråta och jämra sig. Strax kom in en gammal gumma, med
en vävstol, bärande den på ena örat, och med ett säte så
stort, att hon aldrig behövde någon stol, och frågade Emma:

— Varför gråter du?

— Jo, sade hon, genom tillhjälp har jag änteligen fått
detta guldgarn spunnet, men huru jag skall väva det, det
är för mig obegripligt likasom förra gången.

— Ja, sade gumman, jag vill hjälpa dig, ty jag bor nära
härintill i tuvan och har hört din klagan. Vill du bedja[1]
mig på ditt bröllop och kalla mig syster, så skall jag väva
detta guldgarn.

— Ja, gärna, svarade flickan.


[1] bedja, bjuda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free