- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
253

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emma, som spann guld av långhalm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ja, sade gumman», gå du in i ditt lilla hus och vila
dig till morgonen, så skall väl detta vara överstaget[1].

När flickan vaknade om morgonen, var guldväven
ordentligen lagd tillsammans, stycke för stycke. Men gumman
var borta.

Strax därpå kom konungen, uppläste dörren och gick
in. Flickan satt då ini buren. Konungen påkallade henne.

— Har du allt fullbordat detta! sade konungen.

— Ja, sade Emma, det har jag gjort.

— Det var berömligt, sade konungen. Och du skall
utropas såsom landets drottning. Men nu får du emellertid
taga mål först av mig och dig själv, sedan av alla
hovfröknarna och sy dem kläder till bröllopsfesten, som snart
skall firas.

Emma blev förvånad häröver, ty det var likaså med
syingen som spinningen och vävningen, hon kunde
intetdera. Emellertid uttog hon mål av konungen, av sig och
alla hovfröknarna. Sedan förfogade hon sig åt logen vid
ladan. Men när hon var inläst, kunde hon icke mera än
förra gångerna, satte sig endast att gråta och jämra sig.
Varpå en gumma snart åter inträdde, bärande nål och tråd
på örat, men med så stora bröst, att de räckte henne ned
över knäna.

— Hur är det med dig, efter du gråter? frågade
gumman.

— Jo, sade flickan, jag skall sy denna guldväv till
kläder först åt konungen, sedan åt mig och sedan åt alla
hovfröknarna och jag vet icke, huru detta skall tillgå. Men
här är mål, sade hon.

— Jag behöver intet mål, svarade käringen, ty sådant
vet jag förut. Vill du gå in på att kalla mig moster på din


[1] överstaget, överståndet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free