Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furpan eller den listiga käringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Å nej, rätt nu lider det, sade Furpan,
— Nu måtte det fälla snart bli nån väv utav garnet,
sade Nils.
— Ja, sade Furpan, jag har talat vid min mor, att hon
skulle väva garnet, för vi har krappa[1] hus. Därför skall
du i morgon få gå till henne med garnet.
— Det var bra, svarade Nils.
Men åter gick han till arbetet.
Som andra dagen tillstundade, kom Nils in för att äta
frukost. Under det tillfället gick Furpan ut för att tillaga
garnet, som han skulle bära till modern. Emellertid inkröp
Furpan själv i säcken, lade några trasor omkring sig, så
att Nils icke tydeligen kunde märka, att ett sådant föremål
var i säcken. Den omnämnda garnhärvan var nästan
utsliten, men hon medförde den likaväl.
När mannen ätit, utgick han och tog säcken, som hon
förut hade sagt skulle stå färdig i förstugan, och gick. —
Med erinran att Furpan dragit in säckens mule och knutit
igen honom på det sätt, att hon inuti kunde upplösa den.
När Nils kom till svärmodern, satte han säcken i
förstugan och gick in och hälsade.
— Hå, goddagen, Nils, sade svärmodern. Har du allt
hunnit så lång väg i dag?
— Jag är så glad, sade Nils, att svärmor aldrig kan tro’t.
Furpan har skickat mig hit med en garnsäck och säger,
att mor har lovat väva det.
— Nå, sade svärmodern, det vore väl, om hon någon
gång kunde göra så, att man icke alltid behövde knota på
henne. Men nu får du gå ut efter garnsäcken, så får vi
se på garnet.
Nils gick ut och skulle inbära säcken. Men medan Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
