Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Käringen, som inbillade gubben, att hon aldrig åt - Sjömannen och flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, du skall låts, som du vore illa sjuk. Och när du
så får legat ett tag, låts då, som om du slumrade utav, håll
andan, så mycket möjeligt är, att käringen tror, du är
död! Då skall du väl få se, hur det går till.
Gubben, nyfiken att göra, vad den andra sagt, låttes,
som om han hade illa insjuknat, vrålade och lät illa.
Emellertid låt han det avtaga och teg stilla, tillslöt ögonen och
var alldeles tyst.
Käringen inbillade sig nog, att han var död. Och som
hon icke värderade gubben så mycket, så hade hon ingen
sorg, går därföre bort åt ett skåp, framtager fint bröd,
gör sig en duktig smörgås, framtog något drickesvara, åt
och drack begärligt.
Under det hon glupskt förtärde smörgåsen, blev hon
varse, att gubben rörde ögonen och glöttade[1] än hit och än
dit. Nu begrep käringen, att gubben icke var död, varpå
hon ingenting låttes märka, men gick till en hylla, där en
skohammare låg, tog hammaren och klinkade gubbefången
i skallen med all makt, sägande:
— Jag lir inte, det lik glanar.
Varpå, gubben så måtte avsomna med tvång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
