- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
267

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjömannen och flickan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till sig, då var hon tvungen att gå, antingen hon var i
kyrkan eller i stugan, i huset eller på taket eller var
hon befann sig, så var hon tvungen att gå, ty denna känsla
genomilade alla hennes lemmar.

Några dagar efter herrens bortgång satt flickan vid sitt
arbete, då herremannen kallade, efter som ommält är. Hon
uppsteg genast orolig och sade:

— Jag får ut och gå.

— Varåt då? sade modern.

Detta visste flickan icke själv. Men när hon kom ut, bar
det genast åt sjön, där hon fick se herremannen stående,
som hälsade henne med vänliga miner samt lindade sin
arm om hennes liv. Och de spatserade i det gröna utmed
sjön. Och han förde henne till många ställen, där han
visade henne stora föremål, som icke för människor varit
synliga. I stället för skog och vildmark fanns otroligen stora
trädgårdar och plantagier.1 När solen gick ned, fick
flickan hemlov. Och herren tackade henne för dagens sällskap.

En annan gång påkallade herren även, och hon måtte
gå. Så fortfor många gånger i veckan och ibland mera,
den ena dagen så och den andra så, ibland på den ena sidan
av sjön och ibland på den andra. Men var de kom, var
allting grant och förnöjsamt.

En dag förde han henne på västra sidan utav sjön, där
höga berg var belägna. Men nästan varje klippa hade sin
betydelse, som herremannen förklarade. Här fanns en brant
nedåt sjön, men branten bestod såsom utav trappor, som
naturen danat. Där nedgick herremannen, hållande flickan
i handen.

När de nedkom till sjöytan, sade herremannen:

[1]


[1] plantagier, "d. v. s. en granlåt, som var planterat på".
(Joh. Glader.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free