- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
283

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herregården, som var belägen öst om solen och väst om vinden i det förlovade landet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Efter du nu längtar att få se dina föräldrar och tala
med dem, så sätt dig på denna gångare! Han skall föra
dig dit, antingen det är över vatten eller land.

Hon försåg honom även med mycket penningar samt
annat gods, som behövdes under resan, och sade:

— Far nu väl! Men ett förbehåll må du ingå uti — sitt
aldrig ned av denna gångaren, icke för någon del, ty då
kommer du här aldrig mera!

Han lovade att efterkomma, vad hon sagt, och for sin
väg.

Men vad det bar utav! Det kan ingen människa tänka.
Om tre och en halv dag var han hemma på det ställe, där
hans fader och moder bodde. Som han icke hade lov att
stiga av hästen, så packade han med en käpp i ena väggen,
så att modern kom ut. Han hälsade henne vänligen. Och
hon låt upp dörren och kallade på hans fader. Det var
såsom en ära, tänkte hon, att komma och mottaga honom,
som nu, i stället för en vit mjölnare, var klädd i kungliga
kläder och en skön hatt på huvudet, med en stor
fjäderborste av påfåglafjädrar. Gubben, utom sig av glädje, föll
likasom till halvdelen ned på jorden samt ödmjukade sig
för den ankommande. Men han upplyftade honom med
handen, sägande:

— Gör icke så, min gamle fader!

Hans moder var lika ödmjuk som fadern och bad honom
vara välkommen och gå in.

— Nej, svarade han, det är för mig omöjligt. Det tör
jag icke, utan att förlora hela den härlighet, som jag nu
innehar.

— Vad är detta för tal? sade modern. Skulle du icke
gå in i vår stuga! Du är likafullt nu vår son, som du förr
varit, och du försmår oss väl icke, tänker jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free