- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Tredje delen - Historiegubbar på Dal /
284

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herregården, som var belägen öst om solen och väst om vinden i det förlovade landet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under detta samtal hade mjölnaren redan upptagit sin
börs, förärat sin fader och moder en ansenlig
penningesumma, varpå de sedan kunde leva gott i alla sina
livsdagar.

Men modern fattade honom i armen, ryckte honom med
våld utav hästen och sade till fadern:

— Tag och led honom ned åt fykset![1] — ty de hade
ingen stall.

Mjölnaren blev förskräckt, då han besinnade sig, att
han nu var ryckt utav hästen. Och i detsamma försvann
hästen och var borta. Vad hjärta mjölnaren fick härutav,
lämnar jag er att bedöma, ty nu tänkte han:

— Det löfte, som jag gav min fästemö, är nu brutet.
Och efter hennes ord är säkert, att jag aldrig mera
kommer i hennes armar.

Han gick då in uti stugan, men ganska sörjande. Hans
föräldrar mycket mera, för det att de var vållande till
hans ofärd.

En stund därefter kunde han icke finna ro i hemmet,
utan gav sig ifrån husen bortåt skogen och gick där
likasom sanslös en stund. Sedan satte han sig ned på en sten.
Men i detsamma fick han höra någonting, som rörde sig
bakom honom, steg därför hastigt upp och såg efter.

Då var hans fästemö därstädes för att hämta honom
tillbaka. Han kastade sig ned i hennes armar, bedjande
om förlåtelse för vad som var skett.

— Ja, svarade hon, detta får jag förlåta. Men du må
tro, jag har tråkat något för att göra denna resa efter
dig. Men min brinnande kärlek till dig har tvingat mig.
Och helst som jag vet, att du icke godvilligt avsutit hästen,
utan blev tvingad av din moder, så fick jag makt att kunna


[1] fykset, fähuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 26 01:41:24 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bondeson/3/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free