Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Askefisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag har funnit dig vara en stor man. Men på vad
sätt du detta har fullbordat, det är för mig obegripligt.
Jag vill låta fånga trenne harar från min djurgård, och
med desamma skall du gå vall i vilda skogen i trenne
dagar. Kan du detta göra och ha hararna hemåt varje kväll
såsom annan boskap, så får jag fullfölja mitt löfte.
Om morgonen därpå överlämnades hararna i gossens
vård av en betjänt som utbar dem till ödemarken.
— Var skall jag nu göra utav dem? sade betjänten.
— Släpp dem, svarade gossen, var fan som helst!
Hararna i hopp och hopp åt vilda marken och skildes
genast från gossen.
— Nu ser jag, tänkte gossen, att det är omöjligt att
dragas med sådant längre. Men det är ändå gott, att jag
har något kvar av konungens penningar.
Under denna tanke vankade han än hit och än dit i
skogen. Men strax infann sig den gamla käringen, som förr
omnämnd är.
— Hur mår du nu? sade gumman.
— Å, jag mår nog icke så väl, svarade gossen, emedan
jag nu blivit tvingad att gå vall med trenne harar i
trenne dar.
— Giv mig endast litet av din matsäck, så skall nog
saken bliva god!
Varpå gossen räckte matsäcken åt gumman, som höll
ganska gott till godo, vad hon fick.
Då käringen spisat, upptog hon ur en gammal lomma[1]
en väl inrättad blåsarpipa.
— Se här, sade käringen, har du en pipa! När du blåser
i den, så skall hararna komma, om det vore tio landskaper
eder emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
