Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enarebosken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Män här ble telagat, kan tro. Monge rotter kom mä en
liten bete[1] å la på tallrekken, så dä klaffsa. Män dä ble
nonteng å, må tro.
Ja, han sätte sä å äta, han, å hell te goa.
Nå, når han hadde äte, han, så sa dän största rotta
te honom:
— Du ska ente vära rädde, sa ho, for ja ska bli di
fästemö. Å du ska nåkk få så gott, som de are, sa ho.
I övermora, sa ho, kommer de are tussane hem å då ha
de fått e nattkappa, måta, å sina koner. — Däffor opp
alla mina rotter a möss å laga te e nattkappa! Män dän
ska vära bra, kan I tro, se ho ska blängka som sjarnera.
Når nu tia kom, att han skulle gå hem, så sa ho:
— Bli nu ente länge borte, sa ho, inna du kommer
tebaka. Å han jekk å nattkappa fekk en mä sä.
Når han så kom hem, så visa de are bröra var si
nattkappa, som de hadde fått, måta, å sa te honom:
— Se, va ve ha fått! Var ä dä, du ha fått?
— Jo, sa Askefisen, ja ha allt fått e mä.
— Å, lä[2] oss se på dän! sa de.
Jaa, han tok opp a, han, å visa dom.
Så kom kongen å fekk se na.
— Var ha du fått dän? sa kongen.
Askefisen velle ente tala om dä. De are prinsane trodde,
han hadde stole na häller fått a å noa skogro. Så la de
bort sina, de, for de sjämdes å visa dom, sen de hadde
fått sett has. Ho va så granne, ho, så dä va obegripele,
dä — ho lyste som sjarnera. Å etter den tia, så ble de are
ente så le[3] mot Askefisen, uta han fekk leva i fre no lite.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
