Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enarebosken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
E ti däretter skulle de fara te sina fästemör ijän. Då
kunne de ente holla säg, uta sa te honom:
— Du går väll te skogen, du?
— Ja, svara Askefisen, dä jär ja.
De for sin väg, de, å Askefisen tröska åt skogen.
Når han kom dit, han, så kom has rotta imot en å
monge fler.
— Välkommen! sa rotta. Ä du nu här! Opp alla mina
rotter å möss, laga te allt, va I kan!
Män här kom dä fram, må du tro. Dä va obegripele,
dä, for dä va bodde tjött å fläsk å stek å mö ant å monge
drekker, som slog i hovet, kan tro.
Han ble nokk[1] rusi lite, han, for han va bra lessen[2]
å vägen. Å han ble där hela natta då, han, å dan därpå
sat han där å blega[3] på de rottera. Män ho bö[4] allt te å
tala ve’n, ho, å montra’n lite.
Män når då moran kom ijän, skulle han hem, han. Å
då, må tro, dä va no ant.
— Opp, mina rotter å möss! sa ho. Här blir ant å jära!
Här ska sys faleg[5] e sjorta nu, som min fästeman ska ha
mä säg, for så får de are dösane därhemma.
Män här ble lell. Somma[6] å rottera kom dranes[7] mä
ett trånösta, somma mä e nål å hela haltjoget om ett stökke
ty, å de pala[8] över detta mä bodde fötter å ben; män hor
de då jorde, så ble sjorta snart falege. Män du må tro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
