Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Andersson i Backamyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därmed voro alla förberedelser undanstökade. Johannes
fick strax börja på att berätta en saga, och när den var
slut, fick han gripa sig an med en ny, och så undan för
undan, tills kvällen kom, då jag återvände till mitt
natthärbärge på Rostock.
Johannes Andersson var en äldre man med ett ärligt,
välförståndigt ansikte och goda, vänliga ögon. Sina sagor
berättade han på bygdemålet. Hur ofta han än fick taga
om dem, blev deras ordalydelse alltid densamma. Då jag
uttryckte min förundran häröver, omtalade han, att han
lärt sig dem ordagrant i sin ungdom. — Ja ha hatt ett sont
gott minne, tyckte han. Och nog var det sant.
Utom sagorna, som höra till de ursprungligaste jag
påträffat, kunde han åtskilliga sjåser (ramsor) och fråger
(gissegåtor) samt en och annan välkänd gammal visa.
Hans förnämsta sjåsa, till vilken jag för övrigt
upptecknat motstycken på flera ställen i södra Sverige, lyder
så här:
— Dä kommer ett brev ifrå moralen, som ska te vise
korperalen, att alle rotebönner ska infinna säg i Åsen mä
fyra daler å foraråkken[1], sju soper, åtta skarpe raker, mä
träflinter unner. — Min far va bolrik, han hadde fyra
sjinnfällar, en bött[2], en sjött[3], en ny å en gammal. — Svän
i Syltere va en fatti kar, ente så fatti häller. Han sådde
sju sjäpper korn, inna snön jekk å marka å tjorde in säks
tjarrer rängn, inna höt kom — e tjämma[4] gryn, ett punn
smör, mä fulla ulla. — Nämman[5] å länsman skulle vära
honom bejälpele te detta skattehemman, som legger beläget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
