- On this page / på denna sida
- Om Hanspärsgårds höns
- On this page / på denna sida
- Om Hanspärsgårds höns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han riktigt en gång, när Börta gick och strök väck hans
nye mullbänk, som han hade lagt på bänken vid dörren,
medan han satt till bords. Då röt Kalle till och frågte, vad
den onde hon hade på hans mullbänk att göra. Och då blev
Börta harm och skyllde på, att hon trodde, det var skrockan,
som hade lagt en där. Men efter den betan så aktade hon
sig allt för att ta miste på Kalles mullbänk.
Inne hos Sörens hade de roligt åt Börta och hennes tyska
kycklingar. Det var ingen konst att höra, vad som sades
i hinstugan, till visse när Kalle och Börta trätte så där
smått, för då ropte de i alla fall, så högt de orkte. Då
grinade Sörens Stina och Sven värre. Stina hade lagt en höna
denne våren, hon med, och fått en bra hop kycklingar,
men det var av de gamla hederliga husens höns. De redde
sig gott i uthusen — det var intet pjåsk med dem.
Men så om eftersommaren, när Börta äntligen tyckte,
att kycklingarna voro stora nog för att reda sig ute, och
hon då släppte dem ut på gården, då var det inte fritt, än
det gick likasom en alteration igenom kroppen på Stina.
För granna voro de att se på, där de kommo springande,
högbenta och långhalsade och så med dessa fina svart-
och gråspräckliga fjädrarna. Och när hon sen tittade på
sina egna kycklingar, som fladdrade och flögo som små
lärkekröpplingar, då kände hon ända som nånting, de kalla
för avundsjuka. — Kunde inte hon skaffat sig liggägg
ifrån prästagården, hon likaväl som Börta? Jo, men hon
hade lagt så många ägg, som hon ville lägga den sommaren,
innan Börta fick dessa välsignade äggen av prostinnan, så
hon hade ju ingenting att anka på. — Och Sven stod där
med en lång stund och tittade på Börtas kycklingar.
— Det var jäden så granna! tyckte han till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
