- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. /
11

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Om Hanspärsgårds höns

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ja, tycker du inte det! sade Börta och skubbade sig
av förnöjelse.

Då gick Sörens Stina in, hon orkte inte höra på mer.

Så led det imot vintern. Börta slaktade ut alla sina gamla
skrockor utom ett par, som skulle vara till julasoppa, för
nu ville hon inte ha mer än ett slag. Det var bara tre fyra
fjorkycklingar, som fingo leva över vintern. Och det första
det började bli kallt, så tog hon alla hönsen in i stugan och
släppte dem under sängen. Kalle hade fått snickra en ny
höneskammel, med tillräckligt stora hål för dessa tyska,
när de ville sticka ut huvudena och äta ur hon. Och detta
sade Kalle ingenting om, för han hade la varit med om
att se hönsen inne under stränga vintrar både i sin egen och
föräldrarnas tid där på stället. Och ska hönorna värpa,
så ska de också ha den gode värmen — det var givet.

Sörens Sven fick också ge sig ihåll med och ansa om den
gamle höneskammeln under deras säng. För när Börta tog
in sina höns i stugan, så måste Stina också låta sina vara
inne, fast de inte hade fått det på många herrans år. Men
hon kunde inte lida, att Börtas hönor skulle börja värpa
innan hennes egna.

Men det gjorde de i alla fall. För det var inte mer än
åtta dar efter jul, när som den förste hönekycklingen av de
tyske lade sitt första ägg i sängabosset vid fötterna i Börtas
säng.

Börta blev så stor för detta ägget så. Det var gult. Hon
ropte genast in Kalle och Johanna för att visa det för dem.

— Det var det granna! tyckte Kalle och kände sig nästan
försonad med allt besväret och all förargelsen, han hade
haft av dessa kycklingarna, medan de voro små.

Och Johanna sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free