- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. /
12

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Om Hanspärsgårds höns

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Nu slippa vi att koka påskäggen i hösmöle längre,
för nu ha vi dem gula ändå.

Men Börta kunde inte bärga sig hemma med detta ägget,
hon skulle tvunget in i hinstugan och visa det.

Sörens Stina höll justament på med att pyssla om
kaffekitteln där på fyren, när Börta kom in. Och hon hade bakt
ett helt fat med vafflor, som stod där på bordet.

— Har du sett så grant ägg förr i din tid? Det har en
av de tyske vurpit, tyckte Börta och räckte ägget mot Stina.

Stina tittade på det. Men hon tog det inte i näven. Hon
sade bara: "nää!" — Sen gav hon sig till att riva i
eldglöderna under kaffekitteln rent anskrämmeligt.

Börta stod där och pekte med sitt ägg en liten stund.
Men när Stina aldrig tycktes bli färdig med sitt myckna
rivande i eldmörjan, så gick hon igen och in till sitt. Detta
var förste gången, som det hade hänt, att en av
gårdbokvinnorna kom in till den andra, medan där var kaffe för
rätta, utan att hon blev bjuden med på en kopp. Börta bet
sig i läpparna, men sade ingenting därhemma.

Snart så började alla dessa sju tyska att värpa hos Börta.
Hon kunde nu skicka det ena tjoget ägg efter det andra
in till staden. Och stadsborna riktigt revos om dessa rara
äggen och bjödo över varandra, så att Börta fick en hel
banko för det sista tjoget, hon hade in dit.

Detta gick riktigt i magen på Sörens Stina. Hennes hönor
visade inte det minsta tecken ännu till att vilja värpa, hur
titt hon än kände om dem och fast de fingo vara i den gode
värmen under sängen och fingo både korn och bröd i smyg.
Hon vände sig bort eller gick undan, det första hon fick syn
på Börta. Och de som alltid förut haft samma mjölketider
— nu möttes de aldrig en endaste gång, när de gingo till
eller ifrån fähuset. Det var Stina, som ville så ha det. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free