Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 18 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Om Hanspärsgårds höns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett skott genom prången, för att se, vem det är, som tör
gala ute på gården. Nu få de syn på varandra. Den ene
galer värre än den andre. Nu hoppar Börtas tyske ner av
tröskeln och ut på gården. Stinas vite räcker hals och purrar
upp fjädrarna omkring halsen. Stjärten och vingarna hänga
slaka. Mor Börtas sträcker också hals. Hopp! Nu äro de
ihop. Hopp igen! Fötterna slå ihop, och vingarna klappa
imot varandra. Fjädrarna ryka, och bloden rinner. Stinas
vite vill inte ge sig, fast kammen hänger i trasor.

Börta ser på och grinar, för hon ser gott, vem som skall
få stryk.

Nu äro de skilda för ett ögonblick. Den vite galer ett
tag och hackar i backen, som om han tänkte få sig ett
styrkekorn.

Den tyske gal med och hackar. Så ryka de ihop igen.
Den vite är nu ohjälpligt under. Den tyske slår med
vingarna och hugger med näbbet, så att snart är den vite inte
längre vit, utan ser ut som ett svart och rött trasbylte av
jord och blod. Börta springer in i köket efter en spann
vatten för att hälla över slagskämparna.

Medan hon är undan, kommer Stina ut och får se, hur
det är med hennes lille vite. Och i detsamma Börta kliver
ut med vattnet, är Stina framme, sparkar till den tyske,
så att han flyger halvvägs upp på taket, och får fatt i sin
hane.

— Hum, säger hon. Ditt lilla kräk! Du är ju nära död.

I det samma får hon ögonen på Börta.

— Ska du ha din rälige högfärdshane till att rent
fördärva min! ropte hon och hon riktigt skalv av ilska.

— Har jag ställt ihop dem? Det var din, som flög på
min! tyckte Börta och darrade litet på målet.

— Å, det är din högfärd, som är skuld till alltihop! skrek

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>