Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 20 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Om Hanspärsgårds höns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sven och Kalle och Johan och Johanna hade kommit
framrusande, var ifrån sitt håll, lockade av skriket.

— Än I galna, käringar! ropte Kalle.

— Hållen upp med det därna! tyckte Sven.

— Kära, slåns inte! bad Johan.

— Mor, mor! skrek Johanna och ville fram och skilja
dem åt.

Men det var stört omöjeligt. För det var iiih! och det
var sch! tills bägge käringarna ramlade omkull mitt i
snöslasket.

Då blevo de litet avkylda och kröpo ifrån varandra. Men
herre Jesses, så de sågo ut! Håret stod som på de värsta
påskakäringar, ansiktena voro sönderklösta, halsaklädena
slängde om dem, och livstycken och särkar voro i trasor,
så att en såg bara bröstet. Det var en dunderdust! Och se,
käringar ä då alltid värst, vad de än ta sig till, det är en
känd sak.

Men sen de bara väl kommit isär — sen så orkte de
varken slåss eller skälla längre, nu skreko de, så högt de
orkte, bägge två, och ögonen runno som brännevinspipor.
Sven och Johan ledde sin mor in till sitt och Kalle och
Johanna fingo in sin i sin stuga. Och så blev det lugnt —
ute på gården åtminstone.

Den tyske hanen hade nu samlat alla hönorna omkring
sig, både mor Stinas och Börtas. Han snodde sig till höger
och snodde sig till vänster och sprätte med ben och vingar
ikring dem och gol och hade sig där som den värste patron.

Men den lille vite låg, där han låg. Det var inte nog med
vad han fått av den tyske; under slagsmålet hade han
blivit både klämd och trampad, så att med honom var det
ingen vån längre.

När Johan kom ut om en stund, så tog han den stackars

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>