Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 27 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Om Hanspärsgårds höns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arg, så hon måtte lägga sig och ha en våt handduk om
huvudet. Inte för de femton dalerna — men bara för det, att
hon inte hade fått den glädjen, som hon hade väntat sig
av den store spanske. Jesses, om han hade fått leva för den
usle Kallen, vad han skulle ha ansat om Fru Tyska Hönas
tyske högfärdshane! — Johan fick tända i fyren och koka
kaffe, det blev alltihop. Men Sven var ute och klämtade i
kistelocket och lagade sig en rejäl gök att styrka sig med.
— Först fram imot kvällen kände Stina sig så pass, så
hon kunde stiga upp och rusta till litet åt karlarna. Då var
fyren full av aska. Hon skrapade ihop kol och aska i en
spann, som hon bar ut i köket, innan hon fyrade på under
jordpäregrytan.

Men det var inte bra, att Stina var arg, när hon tog ut
askan. Det blev en faselig natt efter denne stormige dagen.
De hade inte sovit länge i Hanspärsgårdsstugorna, när
Sörens Sven vaknade vid ett lett brakande och sprakande.
Elden var lös i stugan. Där hade varit glöder i askan, som
tänt eld i spannen och sen i hela längan. Stugan var full av
rök, och elden åt sig in och fladdrade i valvbräderna närmst
köksväggen. Människorna upp i ett hoj och till att skrapa
ihop och bära ut häbbarsvägen, vad räddas kunde.

— Vi få väcka Kalles! ropte Sven, det första de
kommo ut.

Där blev en hemsk uppståndelse till Kalles med, när de
hörde höstandet på dörrarna och ropet: Elden är lös! De
upp i ett flygande och till att släpa ut på sitt gods.

Elden slog upp högt i luften ifrån halmtaket. Det var
sunnan vind, så att lågorna flögo genast över på
ladugårdstaken. Kreaturen måtte ut först och främst. Folk kom ifrån
granngårdarna och hjälpte till att bärga. Men elden tog en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>