- On this page / på denna sida
- För många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖR MÅNGA.
Skräddaren Johannes Kröpelin i Kröplinge ägde stort
ingenting annat än sin synål och sitt pärsejärn, om en nu
inte vill räkna syringen med. Och mjölnarens piga,
Johanna, hade inte att vänta så mycket som ett
blaggarnslakan i hemgift. Men de hade fått sådant tycke för
varandra, de bägge, så de voro ända tvungna till att flytta
ihop. De skulle leva så nätt, så nätt! De kände ju med sig,
att de voro inte komna hit till världen bara för att må gott,
var för sig. Nej, fingo de bara dela allt med varandra, så
skulle den svartaste brödskalk smaka som pepparkaka och
den suraste drick sötare än kössebärsvin och det hårdaste
slit ljuvare än en glad lekstudans. — Men en sak var det
ändå, som skräddaren kom till att fundera litet på. Tänk,
om de skulle happa till att få en för stor ungaskara! För
till och med de, som ha gott om det, så ha de strängt med
att dra upp för många barn. Ett eller två skulle han nog rå
med att hylla och föda. Men varför skulle då vår herre
vilja lägga tyngre börda på honom, än han tålde! Det blev
nog bara ett eller två! — Och så höll han bröllop med sin
Johanna, och de satte bo i Trulsagårds lille kammare.
Inom ett år så skrek den förste lille Kröpelinen i vaggan.
Och skräddaren var så karlavulen, för det första barnet
blev en pojke. Han hade visst aldrig tänkt sig annat, än
att det skulle så bli, men roligt var det i alla fall. Och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0035.html
