- On this page / på denna sida
- Om Hieronymus Peregrinus Anatolius' stora lycka
- On this page / på denna sida
- Om Hieronymus Peregrinus Anatolius' stora lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Välkomna, välkomna! ropte skräddaren och Johanna
om varandra.
Men när Johanna skulle fram och hälsa på svärdottern,
så tvärstannade hon på halva vägen.
Kors i herrans namn! Var detta Pers fina fru! Det var
ju en riktig gammal markatta, så fint och grant hon än var
utstyrd. Vindögd och rödhårig och krokryggig! Det hade
Johannes aldrig talt om. Visst hade la pojkarna skrivit
och låtit förstå, att hon inte var så värst grann. Men herre
Jesses! Hade pojken sålt sig!?
Men den fina frun trippade fram, så de brokiga
bandrosetterna och stora blommorna i hatten vajade, och räckte
Johanna sin handskklädda hand.
— Detta är väl svärmor! sade hon med gnällande
stämma.
Och Johanna neg, så djupt hon kunde, och sade:
— Ja, tack! Välkommen!
— Nu får du hjälpa mig av med kappan, Per. Usch,
så varmt! pustade hon till Per, som ännu knappt hunnit
hälsa på föräldrarna.
— Frun får la vara god och stiga in i stugan! sade
Johanna.
— Nej tack, där är väl så kvavt där inne, kan jag tro.
Det är bättre, vi bli ute i det fria, mente hon.
Och så fick Per hjälpa henne av med kappan och ordna
till "kryddepåsarna" på ryggen, så att den blev så jämn
som möjligt.
Skräddaren bockade för den fina frun och tackade så
allra ödmjukast för sist.
Men Johanna smög sig bort till Nils och bad honom,
att Mali skulle få komma fram i röda rappet och hjälpa till
med att bjuda på kaffet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
