- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. /
47

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Om Hieronymus Peregrinus Anatolius' stora lycka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nu ropade skräddaren:

— Kommen hit, pojkar, Gustaf och Herbert och Robert,
så I fån hälsa på Pers fru!

Och pojkarna klevo fram, den ene efter den andre, med
mössan i hand, och bockade för den fina frun, som gav
dem en finger var att klämma om.

Men så fort de kunde rusade de bort igen och fingo
Karl och Oskar med sig ut på vägen. Nu skulle det brännas
trille rediga tag.

— Tvi sjuttan! Så led käring Per har! tyckte både
Gustaf och Herbert och Robert. Den har han tatt för
pengar.

— Tyst, tyst! viskade både Karl och Oskar. Hon är
arg med som en mossahumla. Finge hon höra en knyst, så
gu ändavände hon hela huset.

Och så brände de trille.

August spatserade under tiden bortåt vägen, som ledde
till Smedsgård. Om en stund kom han tillbaka. Men då var
han inte längre ensam. Han hade en ung flicka i sällskap,
och de smeto lätt bakom stugan och in till Johanna i köket.

Snart öppnades förstudörren. Och ut trädde Mali i
Smedsgård, fin och nätt, i sin nya blåvita bomullsklädning
och det vita förklädet, med kaffebrickan framför sig och
mor Johanna och August i hälarna. Hon neg djupt och
rodnade, när hon bjöd den fina frun att taga kaffe.

— Så pikanta jungfrur ha vi inte hemma! sade frun
och gav Per en blick, som han kunde tyda hur han ville.

Och Per förstod gott kråkelåten, för han hade nog fått
veta av, att den fina frun var litet svartsjuk av sig.

— Det är Nils Larssons dotter i Smedsgård, sade han.

— Var så god och ta kakor! bad Johanna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free