- On this page / på denna sida
- Lergöken
- On this page / på denna sida
- Lergöken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äntligen så blev det då gammalt — för en stund. Sven
Petter skulle baka mer. Men när han sen skulle ha tag i
den rare lergöken igen, så var den borta. Sven Petter skrek
i himmelens sky. Både Karl Johan och Neta Karolina och
pigan letade, så de kunde letat sig fördärvade, ja, de flögo
under både bänkar och bord, men inte hittade de någon
gök ändå.
Dagen efter var det julafton. Och som de ringde in julen,
så tog Neta Karolina fram och skar en fin kaka till
middagen. Då högg den nye rare bordskniven imot nånting
hårt. Neta Karolina drog ut kniven och tittade honom i
eggen. Där var två stora hak.
— Nye kniven! Det ville jag då inte haft för en hel
sexskilling, tyckte Neta Karolina och blev riktigt allvarsam
i synen.
Hon bröt kakan och skulle titta efter, vad det var för
nånting där inne. Det var lergöken.
— Ditt usla gökaliv! sade Neta Karolina och luktade
på brödkakan. Hon tyckte rent, att den fina kakan luktade
lergök.
Men lille Sven Petter, han blev så hjärtinnerligt glad,
för han fick tillbaka sin julagök. Han blåste, så länge han
nånsin orkte, och inte släppte han den rare göken ur
händerna, innan han somnade på kvällen.
Så blev det liggedags. Neta Karolina låg vid väggen, lille
Sven Petter skulle ligga emellan, och nu kom Karl Johan
själv och skulle krypa ner vid stocken. Han satte sig först
— men oja mig! — vad han kom fort upp igen.
— Aj, som den onde!
Det var nånting, som huggde sig rätt in i skinnet på
honom. Och när han tittade efter, så var det näbbet på
lergöken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
