Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 56 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Gravstenen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nu satt änkan barnlös i orubbat bo på ett halvt mantal
med kvarn, och ändå kunde hon räkna till tjugo tusen daler
i utlånta pengar. Och fast hon hade sina fem och fyratio
på nacken, så tålde hon ändå både att ta i och att titta på
för än tuktade hon både dräng och piga, och det var inte
många käringar i socknen, som hade så pass orkehull som
hon.

Hela sorgeåret gick hon svartklädd och viste sig så mörk
som en kittelbotten. En solparasoll skaffade hon sig likväl,
det gjorde hon. Men sen året var slut, då var det, som om
en hade vänt ett blad. För då kom hon stassande i anilinröd
klädning och grön silkesslips och hon var så mild i synen
som en morgonmjölk. Och så lät hon värdera gården och
ställde till en stor auktion, men hon ropte in mest alltihop
själv.

Då hade Skräddare-Nilsen fått fullt vatten på sin kvarn.
Han hade allt ett horn i sidan till mor Nilla; för när han
var där i Kvarnagård och sydde hennes röda klädning, så
happade han till att snacka litet om att få stillastad där.
Men hon bet av honom och tyckte, att en skräddare skall
bara gå ikring i bygden. Det skulle hon ha igen. — Hade
han inte sagt hela tiden, ända sen gubben dog, att
kvarnagårdskäringen gick där och ville gifta om sig! Nu kunde
vem som helst begripa det. Vad skulle hon eljes upp med
den rare gravstenen för så i röda rappet om inte för att
visa, att hon var till äktenskap ledig. Och vad skulle hon
med solparasoll, när hon hade kunnat gå utan i fem och
fyratio år, och vad skulle hon spöka ut sig för så, gamla
kroken, och vad skulle hon låta värdera gården för och
ställa till auktion, om inte bara för att locka dit friare. Men
han ville inte ha henne i sin vedhydda en gång, mente

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>