Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 66 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Båtsmannens brev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingenting, tyckte Stava. Men det är Halta Stinas skuld. Jag bad
henne inte om et. Hon är alltid så hiad så.

— Jösses, det såg så räligt ut, så jag hade ingen baring,
innan jag fick doktorn med mig hit, mente Halta Stina.

Jag kunde just ingenting säga till detta — jag var
tydligen kommen ut i ogjort väder.

Medan jag nu satt och vilade mig litet, fick jag syn på
ett digert, gulnat brev, som låg till bokmärke i gamle Johan
Arndt där på bänken. Och som jag alltid varit nyfiken,
tog jag brevet och började läsa.

Det var från båtsmannen Lars Pehrsson Anckar till
pigan Gustafva Nilsdotter i Kröplinge. — — —

— Ja, så låtte det på den tiden, sade Stava och drog på
munnen. Det är det första brevet, jag fick ifrån Lars, och
därför så har jag gömt et. — Men jag klandrar aldrig Lars,
för han har varit god imot mig den mesta tiden. Och något
ont får en la döja, när en är gift bliven. Det är
månghundrade, som ha det värre än jag. Lars har aldrig så mycket
som krökt ett huvudhår på mig förr än i dag. Bara det inte
blir en vane, så strunt i detta! Men ledsamt är det, att det
ska ha hänt. När det har hänt en gång, så vet en aldrig, vad
en har att vänta. Hade jag bara haft vett till att tegat, så
behövde det aldrig hänt.

— En kan la inte tiga i evighet heller, när en ser
nånting galet, mente Halta Stina.

Jag läste brevet till slut. Då rann där upp en tanke hos
mig. Om jag skulle be båtsmannen komma in och jag så
skulle läsa upp detta brevet för honom! Det vore den bästa
moralkaka, han någonsin kunde få.

Tänkt och gjort! Jag gick genast ut på gården och
öppnade fähusdörren. Där stod Lars Anckar inne i den lilla
ladan och riste ett fång hö, till vad ändamål kunde jag ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>