Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 102 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Om fyrahanda eldvapen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

både stora och små för att höra på smällen. Och
brudstassen, den väntade ju också på detta äreskottet, som
hade låtit tala om sig en så lång tid förut.

Klockaren rev hastigt eld på en svavelsticka och tände
luntan. Men blek var han, och handen skälvde något när
han närmade sig dunderdonet.

Kröplingeborna skingrade sig som skrämda får och
gömde sig bakom hus och stengärdesgårdar. Käringarna
drogo åt kläden och schalar om sina huvuden, och gubbarna
tryckte ned ullhattarna. Ett och annat pojkhuvud, med
händerna för öronen, stack nyfiket fram från husknutar och
buskar.

Nu skulle stassen vika av fram imot kyrkan. Klockaren
sträckte sig till det yttersta. Han doppade till på
svaveltråden och släppte stickan och i samma ögonblick gjorde
han helt om, så att han snurrade högt upp i luften, och sen
till bens.

Det brakade till, så att hela Kröplinge by rungade, och
en av käringarna, som tittat bort imot kyrkan, påstod, att
Kröplinge gamle klockstapel gjorde tre eller fyra
vickningar — hon kunde inte bestämt säga hur många —
likasom när en dansar melevett.

De närmare verkningarna voro inte mindre storartade.
Stolpen, som bar upp vedskjulet, knäcktes som en frusen
kålstjälk, och hyddan satte sig. Den ärevördige stenen,
med järnringen i, small av jäms efter marken och hoppade
långt bort i backen. Kanonen själv var i tusen skärvor, och
en skärva hade träffat klockaren. Och där låg han nu på
knä med näsan i backen och båda händerna för den
kroppsdel, som är högst på en person, som ligger på knä med
näsan i backen.

Detta var det fjärde och sista eldvapnet, som Kröplinge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>