Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 107 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Anna Katrina, hon vann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon ville, och hon var la med en riktig kung. Elin, hon
rättade sig gärna efter Anna Katrina och tyckte, att hon
hade goda skäl till att göra det med, för allting gick väl
under Anna Katrinas regemente. Och så när de inte nändes
att sätta korna för ärjekroken för mjölkens skull, så drog
Anna Katrina den självmant; Elin hon slapp med att bara
gå och styra, det var ett makligt göra, och hon visste det
också, för hon slapp till och med att skrika varken ptro
eller hit.

Men nu hade det blivit så förändrat allting hos de bägge
dägerna. Sen Kristian var där och sydde skinnklockor åt
dem om Mikaelsmässe, var det som om själve den onde
hade kommit in i huset. Till en början så nöjde de sig med
att inte tala ett ord till varandra. På det viset gingo de i
tre dagar. Men då brast ovädret löst, och så trätte de i tre.
Nu var det stört omöjeligt för dem att leva ihop längre, och
så tog Anna Katrina stugan för sin räkning, för hon gjorde
som hon ville nu med, och Elin, hon fick flytta ut i
häbbaret. Där klabbade hon med det, så hon fick sig en
eldstad. Och så bodde de bägge dägerna på var sitt håll och
hade var sin ingång och var sin matnad. Korna och fåren
bytte de också. Anna Katrina tog lika med Elin, men
behållde vären på bytet, det var inte prut med det. Så gick
tiden, och de gitte knappt se åt varandra; men mulet var
det, varhelst de möttes, antingen det var på väg till fähuset
eller till kyrkan.

Så kom nyårsaftonen 1725. Inne i stugan hos Anna
Katrina satt Kristian mittpå storabord och sydde och
trallade, för det gjorde han alltid, när han tyckte det var
roligt. Mitt framför sig hade han ett stort såll, där de
tillklippta styckena lågo. Han höll justament på med att göra
Anna Katrina en ny blå vallmarskjol till helgen. Ijämte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>