- On this page / på denna sida
- Anna Katrina, hon vann
- On this page / på denna sida
- Anna Katrina, hon vann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sållet stod ett postelinskrus med tennlock; det klämtade
han med titt och ofta och lika titt skräppte han med Anna
Katrinas rara porsöl.
Anna Katrina, hon stod vid fyren och smilade och de
ärggröna ögonen riktigt lyste av förnöjelse. Hon brassade
och stekte fläsk och ägg, och pannejärnet var så fullt, så
det var rent kringmurat med fläskabitar, och flottet strätte
vitt ikring kanterna. Alltemellanåt så makade hon
eldbränderna intill mäster Kristians pärsejärn, som låg där vid
den ena sidan av glödhögen.
Så säger Anna Katrina:
— Är det sant, vad de tala om i stugorna, att du,
Kristian, och jag skom flytta ihop?
— Nej män, säga de det! tyckte Kristian och glodde
så stort, som om han blivit riktigt förvånad.
— Jo män, göra de så, sade Anna Katrina och var så
milder i synen så.
— Jaja, jaja, då är det la inte värt, jag säger annat, jag
heller, tyckte Kristian och vred på sig och smilade smått.
Och så sjöng han en visa och passade in namn, eftersom
det behövdes:
"Kom min Anna Trina du,
gör vad jag begärer!
Vill du bliva då min fru?
Vet, att jag är kärer.
Jag skall ge dig handskar, bok,
tro mig säkert, det är nog
kärleken, som våller,
jag utav dig håller."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
