- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. /
117

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Anna Katrina, hon vann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Domaren sade nu ingenting mer, utan bara nickade åt
henne, och så fick hon vittna, rent som han ville.

— Jo, sade Johanna Marja, så satte jag mig på
mjölkestolen, men den är så ohällig, för det ena benet är löst, så
rätt som jag sitter där, så vickar jag på änden ner i båsen
och håller på att slå ut hele mjölkaslicken, jag har i byttan.
Men se, jag är la så försiktig, jag kan; för än så har jag
inte slagit ut en endaste droppe. Så när jag hade mjölkat,
så gav jag korna och så gick jag in i köket med byttan och
silade mjölken och jag silade både i det stora lerfatet,
karmafatet, som är sprucket i brädden — det spräckte den
räliga hinstedägan ändå en gång- hon var hemma och
hjälpte mig i slåttan, för hon skulle bära fram et och så
stötte hon fatakanten imot bordkanten, och jag ville då
inte haft den skadan för mycket gott — men hur var det
sen. — Jo, så silade jag i ett stort tennfat med. Sen så satte
jag mjölken på en hylla, för det har jag alltid brukt, för
jag vill gärna ha det renligt, vad jag har. Så tvättade jag
mig om nävarna, för en blir alltid litet survig om nävarna,
när en har mjölkat. Och det var på nyårsafton. Så i det
samma kom hingårds Anna Katrina gående och ville ha
litet mjölk i sin lerkruka till högtidsgröten, för hennes ko
var sint, så hon hade ingen mjölk själv, och Kristian,
skräddaren där, var hos henne, och då minns jag, hon lät
förstå, att hon och han hade snackats vid om nånting, men
hon ville inte riktigt ut med vad det var. Då gav jag henne
litet mjölk, kan veta, för jag har alltid velat vara hjälpesam
imot mina nabokvinnor, och hon fick allt, vad där var i
tennfatet. Så följde jag henne en liten bit ut på vägen och
då fick jag höra nånting bortifrån hingården.

— Vem är det som morrar? sa jag.

— Kors, det är Kristian som sjunger! sa Anna Katrina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free