- On this page / på denna sida
- Tuppaklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TUPPAKLOCKAN.
Det var på ett av de riktigt gammaldags ställena, där de
hade allt på det gamla viset. Och småsnåla och om sig voro
de med efter gammal ordning.
Så fingo de skomakarna till sig — det var ändå gamle
sockenskomakaren odh hans pojke. Och mor i huset, hon
blev så mild i synen och sade:
— Det var räliga rart, att I kommen.
Men spotta mig i ansiktet, om hon inte tänkte:
Fast allra rarast blir det, när I gån.
Nu var det i kvällsittetiden. Och mor, hon spann och
hade sig den kvällen, ja hon snodde på rent som den värste
slav; det var knappt, att hon nånsin kunde komma sig före
med att hålla upp, så kostbart det än var att bränna ljus.
Och så länge hon satt uppe och fäktade, så voro då
skomakarna tvungna till att hänga vid sitt arbete, för skams
skull. Och på det viset så blev det nära midnatt, innan de
fingo krypa till ro.
Någon riktig klocka hade de inte där i huset, för de hade
tuppaklocka. De hade tuppen under sängen, och han säger
till bättre än någon slagklocka, för han galer tag på tag,
sen han väl har börjat.
Vid fyratiden på ottan så tog tuppen till:
— Kukeliku, kukeliku!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0126.html
