- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. /
140

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Rackare-nils.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fått fett på en syl av henne, jag heller, för alla de gånger
jag har gått både in och ut där, när jag har sålt fisk till
henne och så där. — Men nu så var det den gamle Holger,
som jag talte om.

Så gick Johanna Petternilla bort till honom, där han låg,
och skulle titta på honom. Och hon säger alltid, rent som
hon tänker, det veten I. Så säger hon:

— Det var faseligt, vad I sen dålig ut, Holger. Nu dön I.

Då så skullen I hört på gubbauslingen.

— Å, det ska la tusan dö nu, tyckte han och knöt
nävarna och glodde lett på henne. Än är inte julen slut. Och
det vore mig ett dj—a napp, om jag skulle dö nu, när en
kan få nåt gott i stugorna.

— Å nej, min mor, tyckte Anna Britta. Han ska visst
inte dö. Jag ska allt försöka att bota’n, jag. För jag har
varit i Norget och lärt mig doktorera. Och jag var borta
hos kröplingesmedens häromdagen och då så träffte jag
sonen hemma, han som har varit ute i sina tjuge år eller
mer i doktarelära. Så sa jag:

— Jaså, han är hemma. Är han fullärder än? sa jag.

— Jo, sa han.

— Ja, det var, min själ, inte för tidigt, sa jag. För jag
var bara i sex veckor i Norget och lärde mig doktorera, sa
jag. Och jag tror, att jag ska bota lika så många som han,
för jag kan doktorera vad som helst. Och jag känner varenda
planta på marken, vad hon duger till, och jag känner
namnet på varenda åra på människans kropp, sa jag. På den
ene armen är en, som heter evenehepateka, den andra heter
maltasarka, min far, den tredje heter bäckasina. Så jag kan
bota, vad jag vill, sa jag, så härefteråt behöver jag inte gå
så strängt på med tiggarestaven. Och han kunde, dj—r i
min själ, inte svara ett guds skapande ord på det.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free