- On this page / på denna sida
- Rackare-nils.
- On this page / på denna sida
- Rackare-nils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
talade. Det var hundan till mor till att kunna bli grisk!
Rackaren satt där på bänken och smålog.
— Hur skulle jag då kunna få mig ett rejält gille nån
gång, om de skickade tattarna till hundturken? tyckte han
då.
— Hm, du kan då aldrig säga ett allvarsamt ord! sade
Neta Karolina och snurrade av bort till fyren, halvt ond
och halvt färdig att skratta.
— Ja, men det är då några räliusar, de kältringarna,
sade Kristian och skubbade sig — han skulle förstås hålla
med Neta Karolina.
— Ja, det är sant, för du har alltid rätt i vad du säger,
Kristian, sade rackaren och grinade. Men de ska ju leva,
kältringarna med. Och hur tror du, att de skulle kunna
livnära sig, om de inte vore några räliusar. Vore de snälla
som du och jag, så finge de nägu inte ihop till sådana gillen,
som de hålla. Arbeta varken kunna eller vilja de. Vargar
och rävar leva, de med.
— Ja, men dem skjuta de, tyckte Neta Karolina och
riste ett tag på kaffekitteln.
— Ja, och så får en skottpengar, om en visar upp
öronen, sade Skorva-Kristian.
— Det var den onde till synd, att inte jag höll bättre på
Vidriken, så jag kunde kommit åt öronen på honom, för
då så kanske jag hade fått mig skottpengar till en kanna
brännevin att läka mig riktigt ordenteligt med, galnades
rackaren och storgrinade.
— Ih, du är så stollig, Nils, så nu gitter jag inte höra
på dig längre, tyckte Neta Karolina.
Därmed satte hon fram kaffekoppar på bordet och slog i
kaffet. Och så var hon ute i sin kista och letade fram en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
