Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 162 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Då Anders i pärtrulsgård skrev sitt namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att säga här i grannlaget, menar jag, bara en hade kunnat
skriva. Se på Fläbben i Boarp!

— Jag ger den onde Fläbben. Har han inte blitt så stor
på’t och pöser, så han spricker la snart. Aldrig talar han
om annat än om den välsignade kommenalen och om
landstinget och om när han var hos prosten och om när han
var hos landshövdingen och hos landshövdingen och hos
prosten och om vad han sa till prosten och om vad han sa
till landshövdingen och om vad han skrev till prosten och
om vad han skrev till landshövdingen och till den oleke,
hållde jag nära på att sagt. För en vet la, att han ingenting
kan skriva själv, om han inte får skolemästaren till hjälp.
Så det är bara plotter alltihop det därna talet. Nej, var du
bara nöjder och glad, att du redar dig och inte är skyldig
nån, så behöver du aldrig nånstingen tänka på, att du inte
kan skriva. — Titta på lille Karl Johan! Där har du den,
som kan lära sig att skriva åt dig längre fram, om du så
vill ha hela ark fulla, ja, om du så ville ha hela stora
auktionsprotokoll.

— Ja, det förstår sig, men mitt namn, det skulle jag allt
bra gärna vilja kunna skriva själv. Det kan pågen ändå
aldrig lära sig skriva, så det gäller.

— Jo piramän, vad han det kan, med hand om pennen,
det ha la både du och jag varit med om förut. Gjorde vi
kanske inte så, när vi gjorde det viktigaste, vi nånstingen
ha gjort, när vi köpte denne gården!

— Jo, det kan la vara. Men det är inte detsamma ändå
— det ser inte så — vad ska jag säga? — vederhäftigt ut.

— Vederhäftigt! Är det inte lika vederhäftigt? Skulle
jag inte vara vederhäftig då, fast jag inte kan skriva? Tror
du, det är nån människa, som tör tvivla varken på din eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>