- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. /
163

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Då Anders i pärtrulsgård skrev sitt namn.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på min vederhäftighet, ess vi vilja ha våra namn på ett
papper med hand om pennen?

— Å nej, det få de la låta bli, så de få. Men det ser ändå
inte så hyggeligt ut det därna m. h. o. p.

— Hyggeligt! Jag tål inte höra på sådant prat. — Bäst
för den, som slipper att skriva sitt namn nån gång. Vad
fick inte Johannes i Börjesgård och vad fick inte Nils i
Asstorp och flere mannar med dem, för de kunde skriva
sitt namn så bra. De fingo gå ifrån både gård och grund
till sista byte, när de hade hållit på en tid. Det fingo de,
så det blev ända dåligt med både vederhäftigheten och med
hyggeligheten.

— Ja, men missbruket behöver la inte upphäva bruket,
som prosten säger om brännevinet. — Jag tycker nästan,
jag skulle vilja roa mig med att försöka, om jag inte skulle
kunna lära mig att skriva mitt namn ännuen, fast jag är
de femti fyllda.

— Nämn et aldrig bara! Då vore det la bättre, du
försökte lära dig att göra grytesker eller dyngegreper, det är
sådant, som är till nytta. Men skriva — det lär du dig då
aldrig, och inte är det till nån nytta heller.

Därmed steg Olena upp och gick ut i köket för att se till
matgrytan. Och så var det slut med diskussen.

Men Anders hade allt fortfarande sin mening för sig,
fast han inte brydde sig om att kiva längre med Olena, för
han visste ju sen gammalt, att det aldrig lönar sig att kiva
med kvinnfolk — en får ändå aldrig rätt, om en så ville kiva
till den yttersta dagen, då denna världen tager en ända.

Han gick bort omigen till den lille Karl Johan och tittade
på, hur han skrev Karl Johan Andersson undan för undan,
sida efter sida, ark efter ark. Så måste det gå till att lära
skriva sitt namn. Övning gör mästaren!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free