Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 165 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Då Anders i pärtrulsgård skrev sitt namn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undan. Om han skulle försöka att göra efter’t? Det kunde
la inte värre bli, än att Karl Johan grinade åt honom. Och
det frågte han la inte efter, han kunde gott grina åt det
själv; för han önska ju ingenting högre här i denna
världen, än att Karl Johan skulle gå utanpå honom i allt, vad
det än var, och bli hållen för mer än han själv.

Nu böjde han ner huvudet, så näsan ända ville rita med
på papperet, så gjorde han småringar med pennen över
papperet länge, innan han änteligen lät udden rita. Det gick
sakta och sekterligt. Men efter långa snirklanden i luften
för var bokstav, som han satte dit, efter förskriften, så
stod där till slut ett Anders i böljegång, med somliga
bokstäver större och andra mindre. Han var ända svett efter
denne persen, Anders, och torkade sig i pannan. Nu vilade
han och betraktade sitt verk. Inte var det just nåt
mästerverk detta härninga namnet, men det kunde allt bli bättre
— med övning.

— Kan du läsa, vad där står? vände han sig till Karl
Johan.

— Jaha, där står Anders, tyckte Karl Johan säkert. Men
I ska göra de små bokstäverna lika stora, det har
skolemästaren sagt.

— Ja, jag får la försöka, mente Anders och log belåtet.
Det var la rart ändå, att han genast kunde skriva så pass,
så att den lille Karl Johan kunde läsa det.

Och så plitade han på undan för undan, fast det gick
sakta, och fick på det viset dit både Anders och Anders
Andersson.

När Olena kom in och skulle sätta fram maten, så stante
hon på halve vägen till bordet och hållde mest på att släppt
soppefatet i golvet, så förbluffad blev hon över att få se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>