- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. /
172

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Om Nordensköld, Palander och Vega vid Storaå

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Längst fram hade Gubben Noak tagit plats. Om honom
kunde en gott säga, att han var den viktigaste mannen på
flotten, och det hade han varit i många herrans år, fast
han varken kallades för flottchef eller förman. Han hålldes
ända som en guffar av alla de yngre och var den ende, som
gamle Bogspröt, båtsmannen, hade någon respekt för.
Stilla och betänksamt talte han alltid, ja, ända som en
gammal vis; men var ändå lika gärna med om en rolig
tillställning som någon av de andra.

De yngre hade spritt sig på stockarna. Där sutto nu
Baselisken och Katten och Puken och Vären och Knallen
och Spelevinken och Sågbocken och Skomakaren och
Skräddaren. Alla voro säkra karlar och rejäla flottare,
som gjorde gott skäl för sin dagspenning.

Men i vår hade det dessutom kommit två nya till
flottarelaget, som snart läto tala om sig mer än alla de gamla. De
voro bägge uppifrån Västgötabygden.

Den ene var en satt, en sidryggad en, som hette Anders
Pettersson och som knappt tog i ett ordenteligt tag, men
som alltid skulle styra och ställa, där det ingenting härde
på. Han ville inte gärna väta klövarna, utan såg helst, att
de andre löste stockastabben. Men, pina dö, sen den väl var
gången, sen kunde han schabba vitt och brett om, hur han
hade brutit loss både där uppe och där nere, och han var
alltid den förste, som hållde sig framme, när flottchefen
spanderade på en sup, för de hade varit duktiga. Den skulle
nu ha flottarenamn. Och som namnet Nordensköld var på
högsta modet, så kallte de honom också för Nordensköld.

Den andre hette Nils Johansson. Han var lång och smal
och såg mera vek ut än stark. Men en sådan flottare som
den hade då ingen sett. Han blev rent som ursinnig, när
han kom ut i röde forsen och dansade om med kubbarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/4/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free